Hejsan bejbs!

Inte så bra bloggning nu heller egentligen, men det är såhär förstår ni. Att allt bara går fel hela tiden, jag är trött på allt, mej framför allt negativ. Jag bara ser allt helt negativt, men det är nog för att man knappt hinner andas. Man ska prestera hela tiden & samtidigt hålla humöret uppe. + att allting ska hända på en & samma gång. I skolan måste man prestera för att få bra betyg, plus att så fort du kommer hem så är det som att skolan inte har slutat än. Du sitter där med ett ton med läxor som måste göras & plugga till prov som måste, men inte vill fastna i hjärnan. Sen så kommer träningen & där måste du också prestera för att ha samma tempo som dom andra, men framför allt för att få hålla sig kvar på den positionen som du har fått. Jag vill verkligen inte göra någon besviken, men mest av allt vill jag inte svika mig själv. Jag vill verkligen inte ha dåliga betyg, & jag vill VERKLIGEN INTE åka ner ett hack i fotbollen.
Dagarna ser likadana ut dessutom, samma tid & samma press. Fotbollen är det bästa som finns, men man kan inte låta bli att känna pressen. Plus att jag nu är förkyld och kan inte träna fullt ut, och det känns förjävligt rent ut sagt och på ren svenska.

Dock kan jag inte klaga så väldigt mycket på denna dag. På skolan har jag varit med folk som jag tycker om supermycket + att bästis följde med hem idag för att vi skulle göra klart en presentation till på fredag. Haha, dock så hjälpte han inte till jättemycket, men det han faktiskt gjorde var super :) Han gick hem för någon timme sen & nu sitter jag i soffan & bloggar. Åh, mitt huvud spränger, mina bihålor gör ont & det känns som att mina ögon ska ploppa ut. Ja, eller kanske inte riktigt så, men dom gör ont iallafall! Jag seriöst, HATAR förkylning har jag nu förstått. Fyfan.

Nej nu känner jag att detta blev ett väldigt negativt inlägg, men det kan vara för att jag är helt negativ till allt annat så då skriver jag bara som jag känner & då blir det såhär. Förlåt mig

Hejdå

Den sista bilden är från morsdag när vi var uppe på Fløyen. Så grattis i efterskott mamma, jag älskar dig!
(Bara morsdag i Norge, ni har inte missat något där hemma;))

Hejhej.
Jag har inte bloggat på nästan en månad nu, och det är jag väldigt ledsen för! Men just nu så känns det rent av som att skolan, tillsammans med alla träningar dränker mig. Jag hinner knappt med något annat, vilket leder till att jag blir JÄÄÄÄÄÄTTETRÖTT & därför så tappar jag lusten + att jag verklige n inte orkar blogga. Det har hänt så mycket, fast ändå så lite när jag har varit borta från bloggen. Alla dagar ser nästan likadana ut. Gå upp tidigt, vara i skolan i 8 timmar, åka hem, göra läxor + träna till prov, fotbollsträning, äta & tillslut sova tills det att allt börjar om igen nästa morgon då jag går upp lika tidigt igen & repeterar allt, om&om igen. Var endaste dag. Men det jag tänker skriva om idag, nu när jag väl är tillbaka, är om den där helt speciella kvällen den 24 Januari 2014. Den kvällen då det var den efterlängtade... SKOLBALEN!

Jag letade tillsammans med mamma efter en speciell klänning, så som den i mina drömmar ser ut. Jag förstod ju att den inte skulle finnas, men jag hoppades verkligen! Vårt sista försök var innan en träning, efter skolan, då jag bara lite snabbt skulle springa in & kolla om det fanns någon som jag skulle ha på balen, jag klev in genom dörren & hade tittat en stund, tills jag såg den. Den klänningen som jag hade drömt om. Mitt framför mig så hängde den rosa klänningen som jag skulle ha på balen. När jag kom hem med den så hängde jag genast upp den (efter att jag hade haft den på mig i 30 minuter när jag kom hem för att visa pappa & syrran) & där fick den hänga tillsammans med alla andra saker jag skulle ha en vecka senare på balen. Den hängde där så fint i fönstret så att alla kunde se den. & för varje dag som gick, så längtade jag bara mer och mer fram till den dagen jag skulle stå där, med den på mig, på riktigt.
Tillslut kom den dagen. Åh, jag kommer ihåg hur pirrig jag var när jag stod där på tröskeln med klänningen & skorna på, & håret lockigt hängande på sidorna samtidigt som fjärilarna flög omkring i magen. Åh, jag var så lycklig! Jag kom dit & mötte upp min kompis som även skulle vara min kavaljer för kvällen, så gick vi in tillsammans. Jag mötte några andra av mina kompisar och vi pratade en stund tills dörrarna öppnades & vi kom in i själva Greighalen. Åh, det var så underbart fint så ni förstår inte! Väl inne mötte jag upp honom igen så satte vi oss vid ett bord fullt av mina tjejkompisar, haha stackars honom ensam kille, & åt. Det var jättegod mat & gott att dricka. Super helt enkelt! Sen visades balvideon & alla kåringar (T,ex årets gangster/fjortis/sminkdocka/sötnos, ja ni fattar). Jag blev inte kårad till någonting i år, vilket jag kanske ska vara glad för... Haha, det var iallafall kul för några mina kompisar som blev kårad till olika saker. Efter det fick vi gå ut till rummet vi var i innan, för att de skulle rydda bort borden så att det kunde bli dansgolv.
Väl inne där igen så dunkade musiken & alla hoppade & dansade. Till och med jag, fastän dans inte alls är min grej. Efter någon timma med "dunk-musik" så kom det en lugn låt, och till den fick jag dansa min första tryckare. Han var så röd i ansiktet när han frågade om jag ville & det var så gulligt. Jag hade inga skor på mig då (P.g.a kramp i fötterna efter de klackskorna jag hade på mig) så han tog av sig sina också. Hihi, det var mysigt. Dock så är han ganska så lång, så då kände jag mig vääääldigt kort, jag som redan är mini. Efter den, så kom det mer dunk-musik, ända tills det var slut. Den allra sista låten var "What Does The Fox Say" & DÅ, sjöng alla med som aldrig förr. Visst, många hade sjungit med i låtar innan, men då var det som att alla fick lite extra energi. Alla tog i det sista & sjöng som bara den samtidigt som vi hoppade & dansade. Haha, efter den låten hade jag knappt någon röst kvar...
När det tog slut så stormade alla ut, & pappa hämtade mig. Min kompis/kavaljer/T följde mig till bilen, jag gav honom en kram & sa att jag hade haft kul innan hoppade in till pappa för att åka hem.
Jag somnade gott den kvällen, det var slut klockan tolv, så jag somnade ganska sent. Men det var bara att lägga huvudet på kudden så somnade jag.
Efter den kvällen har det inte hänt något mer Spännande att skriva om tror jag?

Jag ska iallafall bli bättre på att blogga nu, jag vet att jag har sagt det många gånger nu. Men det ska absolut inte ta så här lång tid igen tills nästa gång vi hörs, det lovar jag!
Hoppas ni har haft det bra ni med. Nu kommer det lite bilder från balen.

Pusshej