Åh, jag har så otroligt många ställen som jag bara vill stanna på föralltid. Men jag måste säga, att min absoluta favoritplats i hela världen, är fotbollsplanen. Där jag kan vara mig själv & göra det jag älskar allra mest. Jag vet inte vad jag vore utan fotbollen. Det är när jag får vara på fotbollsplanen & spela fotboll som jag känner mig hel. Det är då jag njuter av livet som mest & önskar inte bort en enda sekund. Såklart att det känns helvetes dåligt när det inte går bra, men det finns ingen bättre plats i hela världen att vara på än fotbollsplanen, just då. Alltid. Jag skulle kunna bo där om jag fick... Nej nu ska jag inte sitta & skriva en bibel om min eviga kärlek till fotboll, för för er som inte tycker om det blir detta väldigt tråkigt att läsa. Så mitt svar blir som sagt: FOTBOLLSPLANEN, helt klart

Favorit i repris

Åh, jag har så otroligt många ställen som jag bara vill stanna på föralltid. Men jag måste säga, att min absoluta favoritplats i hela världen, är fotbollsplanen. Där jag kan vara mig själv & göra det jag älskar allra mest. Jag vet inte vad jag vore utan fotbollen. Det är när jag får vara på fotbollsplanen & spela fotboll som jag känner mig hel. Det är då jag njuter av livet som mest & önskar inte bort en enda sekund. Såklart att det känns helvetes dåligt när det inte går bra, men det finns ingen bättre plats i hela världen att vara på än fotbollsplanen, just då. Alltid. Jag skulle kunna bo där om jag fick... Nej nu ska jag inte sitta & skriva en bibel om min eviga kärlek till fotboll, för för er som inte tycker om det blir detta väldigt tråkigt att läsa. Så mitt svar blir som sagt: FOTBOLLSPLANEN, helt klart

[Bild]

Favorit i repris

Jag har gjort en massa misstag i mitt liv & lär förmodligen att göra minst lika många till. Livet är inte perfekt, inte helt utan problem och misstag. Man gör fel saker, säger förlåt, går vidare, och gör fel igen. Man, eller iallafall inte JAG, kan inte sitta och räkna upp alla mina misstag för er som om det vore det enklaste i världen. Men om jag nu bara ska säga ett, så var det nog att bli kär i killen/idioten från Ål-fotbollscup i somras. Det dummaste jag har gjort på länge. Men som sagt så vill jag inte sitta & räkna upp allt, för det kommer ständigt nya & det är mänskligt. Man gör fel, inget konstigt alls.

Dag 6 (idag kommer strax) glömde igen att skriva igår så det var den här...

Det var i sexan, på höstterminen.

Det började med att S och jag kom i samma grupp på E-val, som var fotboll. Jag tyckte att han var riktigt snygg, men vågade inte alls prata med honom eftersom att jag nästan aldrig hade sett honom förut. Lektionen gick, och han gjorde illa handleden när vi spelade, och jag vart mer eller mindre orolig. Jag kom hem och kunde inte sluta tänka på honom. Jag insåg några dagar senare att S gick in i samma spår som mig i skolan, och jag kom på mig själv 1000 gånger per dag att leta efter honom bara för att få se honom i några sekunder vilket gjorde mig extremt glad.

Efter nästa E-val så frågade jag hur det var med hans handled, efter att nästan aldrig ha pratat med honom förut så vågade jag helt plötsligt fråga. Men han svarade att den var bra då, och jag blev superglad. När alla skulle gå bad jag min lärare om att få vara kvar i gymnastiksalen tills mamma kom, för att jag skulle ha utväcklingssamtal, och det fick jag. Till min  stora förvåning, men framför allt LYCKA, så stannade S kvar där också och höll på för fullt med att skjuta förbrilt med sin handboll, vilket han var/är väldigt bra på då han spelar går på det. Vi stannade där i timmar och skrattade och hade superkul, tills jag var tvungen att gå för att möta mamma. Sen dess var jag lycklig över det heeeeela den veckan.

Jag berättade för mamma att jag var kär, och hon trodde att han var kär i mig med med tanke på att det var HAN som valde att stanna med MIG.

Både mammas tro, men farmförallt mina förhoppningar om hans känslor för mig byggdes på för varje dag som gick och minsta lilla ''tecken'' på att han skulle känna samma sak gjorde mig JÄTTELYCKLIG. Små små saker, som att han gick mitt i mot mig i matsalen, tittade på mig ibland, ställde sig varjde vecka på samma sida som mig på E-val  när han var i andra laget så att vi skulle komma på samma sida (jag på höger i ena laget & han på vänster i andra) o.s.v, gjorde bara att mina förhoppningar blev ännu högre. Vilket dom inte skulle ha blivit insåg jag några månader senare. Detta fortsatte, ända tills att jag skrev till honom hur jag kände...  Jag försökte få honom att vilja göra något med mig någon dag, men fick aldrig några svar. Tillslut ringde jag upp honom på mobilen, och dgen efter visste typ hela spåret om det... Men jag gav mig inte. Jag rinde upp på deras hemtelefon och bad om att få prata med honom då. Vilket hände några gånger. En gång pratade vi i över en timme, vilket inte direkt gjorde mina förhoppningar mindre. Tiden gick och jag blev allt mer olycklig över att han  inte svarade. Men i skolan umgicks vi några gånger, och hans kompisar sa till mig att han var kär i mig med. Jag vart såklad superglad och fick upp förväntningarna igen. Han lekte med mina känslor och samtidigt veta om att jag egentligen inte tålde det. Några dagar innan sommarlovet frågade jag om det var sant som alla hans kompisar sa, att han var kär i mig också. Det slutade i tårar som inte kunde hejdas. Han sa att alla ljög och att ingenting var sant. Jag grät, och grät, och grät. Mina kompisar ville såklart hjälpa till på en massa sätt, men inget hjälpte. Jag slutade böna och be S om att träffas, det tjänade ju ändå ingeng till när han varken kände samma sak eller svarde. Men jag var kär fortfarande, det var jag. Det gick dagar, veckor och tillslut månader och jag var ledsen över det. Men fortfarande kär. Det var inte förns långt efter att vi flyttade hit till bergen som jag lyckades släppa honom och lyckas att gå vidare. Han förstörde mig så mycken den tiden och jag kommer aldrig förlåta honom för det. Jag vet inte hur många anteckningar jag har i telefonen om hur kär jag va i den killen, och jag skrev upp varje gång jag fick ett ''tecken'' för att jag vart så sjukt glad. Jag vet inte hur många bilder jag har på den killen som  jag tittade på heeela tiden. Jag vet inte hur många tårar jag har fällt för den killen. Jag vet inte ens vad jag tänkte på när jag gick och blev kär i ett svin. Han lekte med mina känslor, och bröt ner mig till grunden inom kärlek. Nu har jag tagit mig upp för länge sen, och titta på mig nu. Jag har hur många härliga vänner som helst och är kär i en superhärlig kille som verkligen inte skulle såra mig med flit. Det märker jag direkt, så många gånger som vi har pratat om det. Världens finaste är han.

Så jag låter mig VERKLIGEN inte påverkas av S längre, då jag inte har några som helst känslor för honom längre. Men det är ett avslutat kapitel och jag ska aldrig läsa om det. Det här var trotts allt en KORT versjon av allt som hände och jag orkar inte rabbla upp allt, men ni fick veta det ''viktigaste'' iallafall. Nu är jag som sagt jätteglad att det är över och är superglad varenda dag för att jag har jordens underbaraste vänner. Tycker om er.

Hoppas att ni tyckte om det, jag ska verkligen försöka skriva mer i fortsättningen. Usel upptadering har det vart, och det gillas inte!

Det är förbannat många som jag verkligen vill träffa just nu. Men mest av allt, killen jag är kär i. Killen som får mitt hjärta att gå i dubbeltakt och killen som får mina kinder röda. Lika röda som den röda färgen på hans mössa.

Ingen pojkvän. Bara han jag är förbannat väldigt jätte kär i. Åh, honom vill jag verkligen träffa just nu.

Anledningen till att jag skriver dag 3 idag, är att jag glömde det igår. Så jag ska bara skriva klart dag 4, som är för idag, så kommer det upp också snart. Så håll utkik vettja ;)

Jag är rädd för ganska mycket, men nu kör vi...

1. Jag är superduper mörkrädd. När klockan typ är fyra på eftermiddagen & det är mörkt så vågar jag knappt gå utanför dörren själv... Men jag gör det #kämpe
2. Jag är fruktansvärt rädd för att alla som betyder världen för mig & jag älskar högt, som älskar mig lika mycket, bara ska sluta med det. Att jag ska bli lämnad ensam utan någon som helst att älska & framför allt att bli älskad av. Jag kommer alltid att vara lika rädd för det, för jag har så jäkla mycket fint jag kan förlora.
3. Jag är fruktansvärt rädd för knarkare.
4. Jag var är ibland rädd att jag ska bli sårad av den personen som betyder mest. Att jag skulle bli kär i någon som inte är kär i mig. Igen. Det har hänt några gånger, och jag har blivit lika sårad varje gång.
5. Jag är JÄTTERÄDD att jag ska skada mig, eller att min "svåra andning" ska göra så att jag måste sluta med fotbollen. Det vore som att avsluta livet
6. Jag är rädd för att mina kompisar i Sverige ska glömma bort mig... Att nu när vi inte träffas så mycket så hittat de nya vänner som betyder mer. Jag tror inte det. Men jag kommer alltid att vara rädd för det ändå

Ja, det här kom ju lite sent för jag glömde att lägga upp det tidigare idag. Och det här var det bästa jag kunde komma på just nu... Tror inte att jag är rädd för så mycket mer faktiskt. Hihi

Idag har vart en superdag då jag har hängt med mina kompisar som betyder mer än livet. Tycker om er så fruktansvärt mycket, glöm aldrig det!
När jag kom hem från skolan stod läxor på schemat. Först låg jag i sängen och pratade med mamma som är sjuk en stund, innan jag tog tag i skiten...
Åh, jag tror också att min kompis kommer hem från London ikväll så han KANSKE kommer till skolan imorgon. Hihi, de ska bli så kul att få träffa honom igen & äntligen få någon att prata med på bussen till & från skolan, nu när han är tillbaka (: Jag har saknat honom, min kompis.
Imorgon börjar jag dessutom sent, så de kanske kommer lite uppdatering på morgonen, vi får se. Hoppas att ni också har haft en lika superbra dag som jag, så hörs vi.

Pusshej

Jag tänkte att, ska ni ändå lära känna mig lite bättre så kan ni ju lika gärna få en bild som beskriver mig allra bäst. Jag är den längst fram, som är med båda fötterna i luften

Fakta:

1. Jag fyllde 13 år den 30 December
2. Jag bor i Bergen/Norge
3. Jag brinner helt & fullt,& utav hela mitt hjärta, för fotboll.
4. Jag spelar i kretslaget här i bergen. (Vilket är ett fotbollslag med de 24 bästa tjejerna i hela länet spelar.) Där är jag med.
5. Jag har nummer 36 i kretslaget, men annars har jag nummer 5, i fotboll
6. Jag flyttade hit till bergen i Juni & har bott här sen dess.
7. Min soulmate är glass. Skulle kunna leva på de om jag fick...
8. Jag är otroligt självkritisk i allt jag gör + hur jag ser ut.
9. Jag är ganska så blyg i början när jag ska lära känna någon, men när jag sen har lärt känna dom så är jag hur mongo som helst med dom, haha.
10. Jag är ganska så rädd & avvaktande för att prata med helt okända människor på T.ex kik, för att jag är rädd att den personen inte är den den utger sig för att vara...
(Ni får gärna kika ändå, på min bloggkik så kanske vi kan prata om själva bloggen eller någe?)

Jaja, det var 10 fakta om mig, hoppas att ni gillade det, så kommer nästa punkt imorgon ;) kram

Hej igen!

Jag tänkte såhär, att för att det ska bli lite roligare att läsa min blogg så ska jag skriva ett inlägg varje dag om det som står på bilden här nere. Jag tänkte även att jag börjar imorgon, och jag ska försöka skriva varje dag, bland alla läxor & träningar, jag lovar! Ha de bra :)