Hejsan allihopa (:

Idag har jag inte gjort så mycket alls egentligen, jag läste ur en bok imorse när jag vaknade och nu sitter jag och äter lunch med hög musik på. Det blir nog lite träning ikväll när pappa kommer hem med löpning och teknik och sånt som vi brukar. Nu är det inte länge kvar tills mina kusiner kommer hit heller (: Jag/vi har ju inte träffat dom den vi va i Cypern, så det ska bli kul att få se dom igen.
Men nu ska jag återgå till att sjunga med i låtarna, det vart bara en liten snabb uppdatering så att ni vet att jag lever (;

Hare bra så hörs vi, pusshej

Goddagens everybodrehabträning agensg? Nej gud vad det där lät dåligt... hur som helst.

Nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, men det har egentligen inte hänt så mycket hittills, men däremot så har det hänt en MASSA inuti mitt huvud som har stoppat mig från att skriva.
Jag håller på med rehabträning för rumpmuskeln fortfarande & jag har fått nya övningar. Jag ska dessutom tillbaka till fysoterapeuten nu på torsdag, så då får vi se hur lång tid det är kvar tills jag får köra 100% träning igen. Men han har sagt att jag SKA få spela Dana i Juli om läkningen fortsätter i den här takten *happy face*. Dock så är det så fruktansvärt deprimerande att stå där nere på planen var enda dag och veta att jag inte får köra mer än 50-60% även fast det känns som att jag kan ge max.

Det finns inget värre än att stå på planen framför målet med en perfekt pumpad boll vid fötterna och samtidigt veta att om jag skuter nu så är allt förstört. Skuter jag nu såförstör jag allt jag har jobbat upp. Så jag låter bli, även fast hela kroppen skriker "gör det!!!!!". Det handlar om att prioritera & jag göra det rätt.

Men vissa kvällar bara brister det. Jag ligger där i sängen och gråter och det känns som att ingenting någonsin kommer att bli bra. Det känns som att det kommer ta evigheter tills jag får spela igen, och på den tiden jag inte får spela har jag blivit så dålig att jag inte platsar i U-laget längre. Att jag har blivit för dålig och måste sluta. Alla dom värsta tankarna kommer upp nu när jag behöver dom som minst. Och det är såna kvällar då jag är beredd att ge upp allt. Ge upp fotbollen, ge upp mina drömmar & ge upp att försöka. Men det finns ändå något litet jävlar anamma någonstans där i bakhuvudet som gör att jag ställer mig upp nästa morgon och kämpar. Kämpar med träningen tills jag blir helt frisk.
Sen så kommer kvällen och allt börjar om igen.

Dom sommarkvällar som har varit nu med strålande sol till klockan elva på kvällen har jag försökt att tillbringa på planen. Men när jag sitter där i gräset med solen i ryggen, så är det inte så lätt att titta ut över planen och enbart känna hur kroppen fylls av ren glädje. Det är som att jag aldrig vill gå där ifrån, som att om jag sitter kvar där tillräckligt länge så kanske jag blir frisk och kan skjuta det där jäkla skottet på mål så hårt att målvakten får ont, utan att det skadar mig mer. Men innerst inne så vet jag att det inte funkar så. Så jag släpar mig alltid hem igen och försöker att tänka på annat. Men tyvärr så funkar det inte alltid, så vissa kvällar slutar det i tårar.

Den 7 Juni 2k14 så firade vi ett år i Norge!!!!! Det var inte direkt så att vi bjöd in en massa till fest och åt tårta och öppnade paket. nej, det var en helt vanlig dag i mitt liv, men det var ändå ganska så cool känsla att kunna säga att jag har överlevt över ett år i Norge med nytt språk och nya fantastiska kompisar. Ska jag var ahelt ärlig så trodde jag inte, när jag satt i bilen på väg till bergen med tårarna rinnande ner för kinderna, att jag skulle stå här ett år senare och säga att jag är oändligt glad att vi flyttade hit och att jag inte för allt i världen flytta tillbaka. Allt är så mycket bättre här på så många sätt. Här har jag möjligheten att utväcklas, både inom fotbollen och som person. Jag känner mer och  mer att jag inte saknar Sverige ett dugg. Det jag saknar FRÅN Sverige är släkten och min bästa vän, inte skolan, inte staden, inte huset, inte hästarna, inte någonting. Jag trivs mycket bättre här än vad jag någonsin hade kunnat göra där. Om det nu är någon av mina kompisar där hemma som läser det här, så vill jag bara säga att jag saknar alla mina kompisar i Sverige, det var inte så jag menade, utan et jag menar är att jag inte saknar staden och miljön där. Jag ska skriva ett inlägg om skillnaderna mellan Bergen och där jag bodde i Sverige lite senare, så det här inlägget inte ska bli så mycket längre än så här.

Sen så har jag väl inte så mycket mer än så att säga. Vi får sommarlov om 2 dagar vilket jag  har lite blandade känslor runt, men det ska nog gå bra. Idag hade vi fotbollsturnerimg hela dagen i skolan, men jag  var tränare p.g.a min skada, vilket faktsikt var roligare än vad jag trodde att det skulle vara :):

Men ha det super bra vidare så hörs vi snart igen, pusshej

FÖRSTA DAGEN I SKOLAN PÅ 2 VECKOR!!!!!!!!!

Finally så fick jag packa väskan och gå till skolan igen. Det kändes som evigheter sedan sist, och jag är riktigt jäkla glad att jag fick träffa mina bästa kompisar igen. Som jag har saknat dom!

DESSUTOM SÅ BÖRJAR FOTBOLLS VM IDAG I RIO OCH JAG ÄR UNGEFÄR SÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR GLAS FÖR ATT DET ÄR ÄNTLIGEN FOTBOLL PÅ TV IGEN!!!!!!!!

Men även fast jag hat fått träffa mina kompisar & fotbolls VM så mår jag piss. Inte liksom dåligt som att jag är sjuk, nej, det är mer som att någon har släppt en stor jäkla sten i magen och vägrar att ta bort den. Jag mår så fruktansvärt dåligt över att jag inte får spela fotboll + att det gör så ont, så väldigt ont, att se honom i skolan. Som att när han ser mig i ögonen, så ser jag allt vi kunde ha haft men aldrig fick. Att det ALDRIG ska få gå min väg, att det alltid ska finnas folk som påverkar och förstör. Men helt ärligt så vet jag inte vad jag ska göra längre, jag vet inte om jag ska tvinga mig själv att sluta känna eller om jag ska fortsätta.
Nej nu har jag öppnat mig alldeles för mycket, hoppas att ni har en bra dag. Pusshej

[Bild]

Hello people!

Jag vaknade vid åtta idag och vägrade somna om igen, för då kommer jag aldrig att orka gå upp imorgon om jag känner mig själv... Men hittills har jag väl inte gjort så mycket vettigt, jag ska väl snart dra mig ner och äta lite frukost tror jag. Det blir väl antagligen en till filmdag för mig, eftersom att jag är hemma från skolan, men det duger det med. Typ... men idag har jag iallafall vart hemma i drygt en vecka och det börjar faktiskt bli ganska jobbigt med tanke på att jag bara har några få dagar kvar att träffa mina kompisar på innan sommarlovet börjar (!!!!!!!!).

Jag saknar dessutom fotbollen något ENORMT, så det hjälper ju inte direkt till för min sjukdepression. Men det är väl bara att se det från den ljusa sidan, så fort jag blir frisk så får jag iallafall stå på planen. Utan boll. Men ändå, jag lever ju, jag KOMMER att få röra bollen någon gång iallafall... jaja, nu ska jag inte klaga mer, vi kanske hörs mer under dagen, eller kanske inte. Hur som helst så får ni se till att ha en superbra dag peepz, pusshej

Summerparadise?

Hallå där alla härliga människor, mår ni bra? Jag gör iallafall inte det... jag ligger med 38/39° Feber, ett dunkande släkten och en krampande mage. Jag ska egentligen vara glad för det eftersom att det har varit mycket värre än vad det är idag. Jag har legat sjuk nu i snart en vecka & jag börjar bli riktigt less på detta nu. Men nu är det inte min eviga influensa det här inlägget ska handla om, utan det ska handla ooooooooom............
MIN RESA TILL CYPERN OCH SOLEN FÖR ALLA FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV!!!!!!!!!! (notera att det är alldeles för många utropstecken än vad som egentligen är tillåtet i skiftspråket)

jag har nämligen hunnit, bli till en bacon, ätit pommes till både lunch & middag i en vecka, badat, solat, läst ut 2 böcker, snorklat, solat, ätit, badat, hälsat på krabbor som bor i snäckskal, köpt en OBEY keps som jag aldrig kommer att använda, badat, prutat, fått nya kompisar, badat, spelat beach-volleybol, blivit känd hos personalen, badat, åkt soffa bakom en motorbåt, kört vattengympa, vart på Aya Napa, badat, badat, badat & badat lite till.

Hur som helst så bodde vi på ett hotell som heter Nausicaa Beach som ligger i Fig Tree Bay i Cypern. Jag var där med släkten som jag förklarade så fint i inlägget jag skrev innan vi åkte, och vi hade det superduperultramegajättebra (milt sagt). Vi hade all inclusive så under den veckan åt jag nog mer glass än vad jag skulle göra på ett helt å här hemma. Men det är fan värt att få rulla fram efter en semester och sen träna sig i form efter det, för den här semestern slår fan allt du kan tänka dig alltså. Jag kan inte ens förklara med ord hur fantastiskt det var så jag ska fixa en bildbomb när jag har skrivit klart här, men jag kan iallafall säga att det var underbart & skulle jag kunna göra om allt igen. Så skulle jag göra det till varje pris. I LÖÖÖV IT THERE!!
Ibland, när jag längtar tillbaka som mest så kan jag fortfarande känna värmen på plattorna son skållade under fötterna, jag ser dom regnbågsfärgade fiskarna framför mig, känner dom 32 graderna sluta sig runt och tränga in sig i min kropp, jag ser mig själv hoppa i näst intill genomskinligt ljusblåa havet & jag känner lukten av den fantastiska maten. Åh, jag är ibland nära på att bära gråta när jag tänker på det. Men hur mycket jag än försöker förklara för er hur underbart och fantastiskt allting var, så kommer ni aldrig att förstå hur underbart och fantastiskt det faktiskt va. Så istället för att försöka förklara resan med ord som inte räcker till, så ska ni få en förjäkla stor bildbomb, men då måste jag sluta skriva. Så vi hörs, hare bra