Dear bestfriend

Jag saknar dig så mycket att orden inte ens kan beskriva det. Du är det bästa som någonsin har hänt mig, glöm aldrig det! Jag skulle göra allt som någonsin krävs för att få dig att le igen när du är ledsen, jag skulle få dig frisk när du är sjuk, jag skulle få dig att skratta till tårarna när du är arg, & jag skulle rädda ditt liv även om det så tog mitt. Ingen betyder så sinnes mycket för mig som du gör. Kommer du ihåg när jag sa "Jag vill leva exakt lika länge som dig, bara en dag kortare. För jag kan inte leva med att veta att du finns där" jag står fast vid det. Kommer alltid att göra, för all framtid, jag svär. Hah, jag saknar till&med din beslutsångest som seriöst kan driva mig till vansinne. Våran humor suger, helt seriöst. Men vad i hela friden gör det, när den får oss att ligga på golvet hur länge som helst med skrattkramp i magen & tårar som sprutar?
Hur som helst så är det alltid dig jag litat mest på, oavsett vad. Alltid dig jag väljer först, och alltid dig jag älskar allra mest. Det finns ingen som du, älskade vännen min. Jag saknar dig så ofattbart

Jag har ett album i telefonen med bara bilder på dig & mig.
Jag brukar sätta på ett bildspel med dom bilderna & med "Turn the tide" på & tänka på dig. Och det är som att du sitter bredvid fast ändå inte. Det är när jag väl sitter där & tittar på bilderna, eller skriver med dig som jag inser hur jävla långt borta du är, & det är oftast då tårarna kommer. Det är då jag lägger mig med tungt hjärta & kudden blir blöt. Jag vill att du ska vara här, med mig varenda dag. Så som det brukade vara. Du & jag varje dag. Så som vi sa? Jag kommer ju fan knappt ens ihåg hur din röst låter en gång. Ibland som hör jag din röst i huvudet, & ibland så tror jag att jag ser dig. Det är så hemskt när jag inser att det är fel. Jag orkar inte mer, jag saknar dig så ofattbart så att ingen någonsin förstår, eller någonsin kommer att förstå. Jag saknat bara allt, allt, allt, allt, allt. Alla våra miljontals minnen som aldrig glöms bort. Alla gånger vi har stalkar folk, fast med glimten i ögat! Jag älskar dig över allt annat, du får aldrig glömma det! Min allra bästavän.

Hej.
Du är så fin.
Hejdå, vi ses antagligen aldrig mer igen.
Jag är ihop med en annan.
Jag hatar dig.

För att göra en lång historia kort, så var jag på en fotbollscup i somras. Träffade en kille som probably tyckte lika bra om mig, som jag gjorde om honom. Vi bytte namn med varandra på typ alla sociala medier & allt sånt där, ja ni vet? Sen åkte vi hem efter 2 dagar (då cupen var slut) & vi fortsatte att prata. Sen så efter ett tag, så kändes det som att han ignorerade mig. Svarade aldrig på sms & bara ignorerade mig rakt av. Några dagar senare, så uppdaterade han sin status på Facebook där det stod "In a realationship with .......". Där var inte mitt namn. Just då gjorde det så ont inuti mig. Att allt han hade sagt, det jag trodde var sant, kanske bara var en hög med lögner bara för att inte göra illa mig direkt. Och nu, när jag ser hans långa texter om att hon är den ända som har fått honom att känna sådär och om alla 47383647382937 varv runt jorden han älskar henne, så gör det bara så ont i mig. Jag har inga som helst känslor för honom över huvud taget idag. Dom svalnade till is ganska fort efter statusuppdateringen på Facebook. Jag bara, saknar allt han sa. Alla gånger han sa hur vacker jag var, eller de gånger som han fått mig att skratta så himla mycket. Jag trodde att jag var något annat än bara en vanlig tjej i hans ögon, men tydligen inte.
Idag är han så dryg så det finns inte. Jag vet egentligen inte ens varför jag skriver det här? Jag är hur lycklig som helst egentligen, kär i en kille som faktiskt visar att han bryr sig på ett betydligt finare sätt än vad han från cupen gjorde. Jag har fått världens bästa kompisar från skolan som får mig att skatta till tårarna nästan varje dag. Men jag kan sakna ibland att bli kallad sådär jäklarns vacker varje dag, & liksom känna sig lite extra speciell. Men om allt går som jag hoppas idag, så är det nog på riktigt snart. Ingen som ljuger eller helt plötsligt blir tillsammans med någon annan. Jag är lycklig idag. Hur lycklig som helst, men det finns dom dagarna då jag inte orkar mer. Allt går bara fel.

Idag, har vart en helt fantastisk dag, med alla mina kompisar som bryr sig & med killen som ger mig fjärilar i magen. Som sagt så vet jag inte varför jag skriver detta? Jag bara saknar vissa saker helt plötsligt & det kändes bara som att jag behövde skriva det ur mig. Förlåt för bibeln. Förlåt.

Ganska bra dag det här

Well, hello!

Idag hörrni kära vänner, har vart en för jäkla bra dag. Alla dessa skrattanfall som jag och mina kompisar får under dagen är obeskrivliga. Jag är så fruktansvärt glad att jag har er! 
Att spendera lunchrasten på 25 minuter, med den där som får en att få fjärilar i magen, det får verkligen dagen att bli perfekt! 
Sen simmade vi på idrotten, vilket var ganska kul. Dessutom så har jag fått en busskompanjon som åker bussen med mig både innan & efter skolan, han åker inte lika långt som mig, men räcker för att man liksom inte ska känna sig HELT loner liksom. Haha, våran humor är helt förjävlig den med. Men vad gör väl det när den får oss att skratta till magkrampen? 
Nej hörrni, jag ska nog försöka få pappa att åka & träna med mig lite senare. Vi får se? Det tokblåser & jag är förkyld så vi får se hur det blir. 

Nu kan jag inte skriva mer, för jag ska äta mellis (en jävligt stor bulle) hejdå