Heeej peeeeepz!

Jag inleder väl detta inlägg som alla andra gånger, att ursäkta mig för usel bloggning men att jag ska bättra mig. Ja ni vet allt sånt?

Jag orkar inte gå in i detalj vad som har hänt sen jag bloggade sist, men jag kan få med det viktigaste.
JAG HAR SPOOOOOORTLOOOOOOOOV! Hela den här veckan så har jag levt upp till veckans namn. Jag spelat fotboll nästan varje dag hittils, & när jag inte har gjort det har jag rört på mig på annat sätt. Men det absolut allra bästa som har hänt sen sist hände förra helgen när min själsfrände var här. Min allra bästa bästavän. Vi gjorde en massa saker, som att åka upp på Fløyen, kolla på film, prata på Skype med folk, vart i skolan & ätit frukt&Nutella. Den bästa helgen på förbannat jävla länge. En kväll så låg vi bredvid varandra i sängen & jag skrattade tills tårarna rann. Orkar inte skriva så mycket om det, men ni får en massa bilder istället.

Och idag så ska jag på "vinterlyd" konserten här i bergen & titta på ISAC ELLIOT! OCH IMORGON SKA JAG PÅ HANS EGNA KONSERT HÄR OCH JAG KOMMER GRÅTA OCH VARA LYCKLIG OCH JAG KOMMER ALDRIG SLUTA LE! OMG jag kan fortfarande inte fatta det!!!!!!!!! Shit, min idol, min "love of my life" ska stå rakt framför mig & sjunga åh herregud jag är så lycklig man bara kan bli. Haha, igårkväll så dansade jag runt i vardagsrummet & sjöng med till alla Isacs låtar. Fyfan vad jag älskar dig grabben!

Nej hörrni, nu måste jag göra mig iordning. Så nu får ni lite bilder istället. (Bilder från konserten idag kommer säkert komma upp ikväll)

Hejsan bejbs!

Inte så bra bloggning nu heller egentligen, men det är såhär förstår ni. Att allt bara går fel hela tiden, jag är trött på allt, mej framför allt negativ. Jag bara ser allt helt negativt, men det är nog för att man knappt hinner andas. Man ska prestera hela tiden & samtidigt hålla humöret uppe. + att allting ska hända på en & samma gång. I skolan måste man prestera för att få bra betyg, plus att så fort du kommer hem så är det som att skolan inte har slutat än. Du sitter där med ett ton med läxor som måste göras & plugga till prov som måste, men inte vill fastna i hjärnan. Sen så kommer träningen & där måste du också prestera för att ha samma tempo som dom andra, men framför allt för att få hålla sig kvar på den positionen som du har fått. Jag vill verkligen inte göra någon besviken, men mest av allt vill jag inte svika mig själv. Jag vill verkligen inte ha dåliga betyg, & jag vill VERKLIGEN INTE åka ner ett hack i fotbollen.
Dagarna ser likadana ut dessutom, samma tid & samma press. Fotbollen är det bästa som finns, men man kan inte låta bli att känna pressen. Plus att jag nu är förkyld och kan inte träna fullt ut, och det känns förjävligt rent ut sagt och på ren svenska.

Dock kan jag inte klaga så väldigt mycket på denna dag. På skolan har jag varit med folk som jag tycker om supermycket + att bästis följde med hem idag för att vi skulle göra klart en presentation till på fredag. Haha, dock så hjälpte han inte till jättemycket, men det han faktiskt gjorde var super :) Han gick hem för någon timme sen & nu sitter jag i soffan & bloggar. Åh, mitt huvud spränger, mina bihålor gör ont & det känns som att mina ögon ska ploppa ut. Ja, eller kanske inte riktigt så, men dom gör ont iallafall! Jag seriöst, HATAR förkylning har jag nu förstått. Fyfan.

Nej nu känner jag att detta blev ett väldigt negativt inlägg, men det kan vara för att jag är helt negativ till allt annat så då skriver jag bara som jag känner & då blir det såhär. Förlåt mig

Hejdå

Den sista bilden är från morsdag när vi var uppe på Fløyen. Så grattis i efterskott mamma, jag älskar dig!
(Bara morsdag i Norge, ni har inte missat något där hemma;))

Hejhej.
Jag har inte bloggat på nästan en månad nu, och det är jag väldigt ledsen för! Men just nu så känns det rent av som att skolan, tillsammans med alla träningar dränker mig. Jag hinner knappt med något annat, vilket leder till att jag blir JÄÄÄÄÄÄTTETRÖTT & därför så tappar jag lusten + att jag verklige n inte orkar blogga. Det har hänt så mycket, fast ändå så lite när jag har varit borta från bloggen. Alla dagar ser nästan likadana ut. Gå upp tidigt, vara i skolan i 8 timmar, åka hem, göra läxor + träna till prov, fotbollsträning, äta & tillslut sova tills det att allt börjar om igen nästa morgon då jag går upp lika tidigt igen & repeterar allt, om&om igen. Var endaste dag. Men det jag tänker skriva om idag, nu när jag väl är tillbaka, är om den där helt speciella kvällen den 24 Januari 2014. Den kvällen då det var den efterlängtade... SKOLBALEN!

Jag letade tillsammans med mamma efter en speciell klänning, så som den i mina drömmar ser ut. Jag förstod ju att den inte skulle finnas, men jag hoppades verkligen! Vårt sista försök var innan en träning, efter skolan, då jag bara lite snabbt skulle springa in & kolla om det fanns någon som jag skulle ha på balen, jag klev in genom dörren & hade tittat en stund, tills jag såg den. Den klänningen som jag hade drömt om. Mitt framför mig så hängde den rosa klänningen som jag skulle ha på balen. När jag kom hem med den så hängde jag genast upp den (efter att jag hade haft den på mig i 30 minuter när jag kom hem för att visa pappa & syrran) & där fick den hänga tillsammans med alla andra saker jag skulle ha en vecka senare på balen. Den hängde där så fint i fönstret så att alla kunde se den. & för varje dag som gick, så längtade jag bara mer och mer fram till den dagen jag skulle stå där, med den på mig, på riktigt.
Tillslut kom den dagen. Åh, jag kommer ihåg hur pirrig jag var när jag stod där på tröskeln med klänningen & skorna på, & håret lockigt hängande på sidorna samtidigt som fjärilarna flög omkring i magen. Åh, jag var så lycklig! Jag kom dit & mötte upp min kompis som även skulle vara min kavaljer för kvällen, så gick vi in tillsammans. Jag mötte några andra av mina kompisar och vi pratade en stund tills dörrarna öppnades & vi kom in i själva Greighalen. Åh, det var så underbart fint så ni förstår inte! Väl inne mötte jag upp honom igen så satte vi oss vid ett bord fullt av mina tjejkompisar, haha stackars honom ensam kille, & åt. Det var jättegod mat & gott att dricka. Super helt enkelt! Sen visades balvideon & alla kåringar (T,ex årets gangster/fjortis/sminkdocka/sötnos, ja ni fattar). Jag blev inte kårad till någonting i år, vilket jag kanske ska vara glad för... Haha, det var iallafall kul för några mina kompisar som blev kårad till olika saker. Efter det fick vi gå ut till rummet vi var i innan, för att de skulle rydda bort borden så att det kunde bli dansgolv.
Väl inne där igen så dunkade musiken & alla hoppade & dansade. Till och med jag, fastän dans inte alls är min grej. Efter någon timma med "dunk-musik" så kom det en lugn låt, och till den fick jag dansa min första tryckare. Han var så röd i ansiktet när han frågade om jag ville & det var så gulligt. Jag hade inga skor på mig då (P.g.a kramp i fötterna efter de klackskorna jag hade på mig) så han tog av sig sina också. Hihi, det var mysigt. Dock så är han ganska så lång, så då kände jag mig vääääldigt kort, jag som redan är mini. Efter den, så kom det mer dunk-musik, ända tills det var slut. Den allra sista låten var "What Does The Fox Say" & DÅ, sjöng alla med som aldrig förr. Visst, många hade sjungit med i låtar innan, men då var det som att alla fick lite extra energi. Alla tog i det sista & sjöng som bara den samtidigt som vi hoppade & dansade. Haha, efter den låten hade jag knappt någon röst kvar...
När det tog slut så stormade alla ut, & pappa hämtade mig. Min kompis/kavaljer/T följde mig till bilen, jag gav honom en kram & sa att jag hade haft kul innan hoppade in till pappa för att åka hem.
Jag somnade gott den kvällen, det var slut klockan tolv, så jag somnade ganska sent. Men det var bara att lägga huvudet på kudden så somnade jag.
Efter den kvällen har det inte hänt något mer Spännande att skriva om tror jag?

Jag ska iallafall bli bättre på att blogga nu, jag vet att jag har sagt det många gånger nu. Men det ska absolut inte ta så här lång tid igen tills nästa gång vi hörs, det lovar jag!
Hoppas ni har haft det bra ni med. Nu kommer det lite bilder från balen.

Pusshej

Åh, jag har så otroligt många ställen som jag bara vill stanna på föralltid. Men jag måste säga, att min absoluta favoritplats i hela världen, är fotbollsplanen. Där jag kan vara mig själv & göra det jag älskar allra mest. Jag vet inte vad jag vore utan fotbollen. Det är när jag får vara på fotbollsplanen & spela fotboll som jag känner mig hel. Det är då jag njuter av livet som mest & önskar inte bort en enda sekund. Såklart att det känns helvetes dåligt när det inte går bra, men det finns ingen bättre plats i hela världen att vara på än fotbollsplanen, just då. Alltid. Jag skulle kunna bo där om jag fick... Nej nu ska jag inte sitta & skriva en bibel om min eviga kärlek till fotboll, för för er som inte tycker om det blir detta väldigt tråkigt att läsa. Så mitt svar blir som sagt: FOTBOLLSPLANEN, helt klart

Favorit i repris

Åh, jag har så otroligt många ställen som jag bara vill stanna på föralltid. Men jag måste säga, att min absoluta favoritplats i hela världen, är fotbollsplanen. Där jag kan vara mig själv & göra det jag älskar allra mest. Jag vet inte vad jag vore utan fotbollen. Det är när jag får vara på fotbollsplanen & spela fotboll som jag känner mig hel. Det är då jag njuter av livet som mest & önskar inte bort en enda sekund. Såklart att det känns helvetes dåligt när det inte går bra, men det finns ingen bättre plats i hela världen att vara på än fotbollsplanen, just då. Alltid. Jag skulle kunna bo där om jag fick... Nej nu ska jag inte sitta & skriva en bibel om min eviga kärlek till fotboll, för för er som inte tycker om det blir detta väldigt tråkigt att läsa. Så mitt svar blir som sagt: FOTBOLLSPLANEN, helt klart

[Bild]

Favorit i repris

Jag har gjort en massa misstag i mitt liv & lär förmodligen att göra minst lika många till. Livet är inte perfekt, inte helt utan problem och misstag. Man gör fel saker, säger förlåt, går vidare, och gör fel igen. Man, eller iallafall inte JAG, kan inte sitta och räkna upp alla mina misstag för er som om det vore det enklaste i världen. Men om jag nu bara ska säga ett, så var det nog att bli kär i killen/idioten från Ål-fotbollscup i somras. Det dummaste jag har gjort på länge. Men som sagt så vill jag inte sitta & räkna upp allt, för det kommer ständigt nya & det är mänskligt. Man gör fel, inget konstigt alls.

Dag 6 (idag kommer strax) glömde igen att skriva igår så det var den här...

Det var i sexan, på höstterminen.

Det började med att S och jag kom i samma grupp på E-val, som var fotboll. Jag tyckte att han var riktigt snygg, men vågade inte alls prata med honom eftersom att jag nästan aldrig hade sett honom förut. Lektionen gick, och han gjorde illa handleden när vi spelade, och jag vart mer eller mindre orolig. Jag kom hem och kunde inte sluta tänka på honom. Jag insåg några dagar senare att S gick in i samma spår som mig i skolan, och jag kom på mig själv 1000 gånger per dag att leta efter honom bara för att få se honom i några sekunder vilket gjorde mig extremt glad.

Efter nästa E-val så frågade jag hur det var med hans handled, efter att nästan aldrig ha pratat med honom förut så vågade jag helt plötsligt fråga. Men han svarade att den var bra då, och jag blev superglad. När alla skulle gå bad jag min lärare om att få vara kvar i gymnastiksalen tills mamma kom, för att jag skulle ha utväcklingssamtal, och det fick jag. Till min  stora förvåning, men framför allt LYCKA, så stannade S kvar där också och höll på för fullt med att skjuta förbrilt med sin handboll, vilket han var/är väldigt bra på då han spelar går på det. Vi stannade där i timmar och skrattade och hade superkul, tills jag var tvungen att gå för att möta mamma. Sen dess var jag lycklig över det heeeeela den veckan.

Jag berättade för mamma att jag var kär, och hon trodde att han var kär i mig med med tanke på att det var HAN som valde att stanna med MIG.

Både mammas tro, men farmförallt mina förhoppningar om hans känslor för mig byggdes på för varje dag som gick och minsta lilla ''tecken'' på att han skulle känna samma sak gjorde mig JÄTTELYCKLIG. Små små saker, som att han gick mitt i mot mig i matsalen, tittade på mig ibland, ställde sig varjde vecka på samma sida som mig på E-val  när han var i andra laget så att vi skulle komma på samma sida (jag på höger i ena laget & han på vänster i andra) o.s.v, gjorde bara att mina förhoppningar blev ännu högre. Vilket dom inte skulle ha blivit insåg jag några månader senare. Detta fortsatte, ända tills att jag skrev till honom hur jag kände...  Jag försökte få honom att vilja göra något med mig någon dag, men fick aldrig några svar. Tillslut ringde jag upp honom på mobilen, och dgen efter visste typ hela spåret om det... Men jag gav mig inte. Jag rinde upp på deras hemtelefon och bad om att få prata med honom då. Vilket hände några gånger. En gång pratade vi i över en timme, vilket inte direkt gjorde mina förhoppningar mindre. Tiden gick och jag blev allt mer olycklig över att han  inte svarade. Men i skolan umgicks vi några gånger, och hans kompisar sa till mig att han var kär i mig med. Jag vart såklad superglad och fick upp förväntningarna igen. Han lekte med mina känslor och samtidigt veta om att jag egentligen inte tålde det. Några dagar innan sommarlovet frågade jag om det var sant som alla hans kompisar sa, att han var kär i mig också. Det slutade i tårar som inte kunde hejdas. Han sa att alla ljög och att ingenting var sant. Jag grät, och grät, och grät. Mina kompisar ville såklart hjälpa till på en massa sätt, men inget hjälpte. Jag slutade böna och be S om att träffas, det tjänade ju ändå ingeng till när han varken kände samma sak eller svarde. Men jag var kär fortfarande, det var jag. Det gick dagar, veckor och tillslut månader och jag var ledsen över det. Men fortfarande kär. Det var inte förns långt efter att vi flyttade hit till bergen som jag lyckades släppa honom och lyckas att gå vidare. Han förstörde mig så mycken den tiden och jag kommer aldrig förlåta honom för det. Jag vet inte hur många anteckningar jag har i telefonen om hur kär jag va i den killen, och jag skrev upp varje gång jag fick ett ''tecken'' för att jag vart så sjukt glad. Jag vet inte hur många bilder jag har på den killen som  jag tittade på heeela tiden. Jag vet inte hur många tårar jag har fällt för den killen. Jag vet inte ens vad jag tänkte på när jag gick och blev kär i ett svin. Han lekte med mina känslor, och bröt ner mig till grunden inom kärlek. Nu har jag tagit mig upp för länge sen, och titta på mig nu. Jag har hur många härliga vänner som helst och är kär i en superhärlig kille som verkligen inte skulle såra mig med flit. Det märker jag direkt, så många gånger som vi har pratat om det. Världens finaste är han.

Så jag låter mig VERKLIGEN inte påverkas av S längre, då jag inte har några som helst känslor för honom längre. Men det är ett avslutat kapitel och jag ska aldrig läsa om det. Det här var trotts allt en KORT versjon av allt som hände och jag orkar inte rabbla upp allt, men ni fick veta det ''viktigaste'' iallafall. Nu är jag som sagt jätteglad att det är över och är superglad varenda dag för att jag har jordens underbaraste vänner. Tycker om er.

Hoppas att ni tyckte om det, jag ska verkligen försöka skriva mer i fortsättningen. Usel upptadering har det vart, och det gillas inte!